För första gången på länge kom jag ut och fick springa en runda. Jag fasade lite över hur mycket jag skulle orka, hur mycket av konditionen som försvunnit men inser nu hur fånigt det var. Att springa idag kändes precis som innan jag blev sjuk och jag kände inte alls av mitt löpuppehåll på nästan två veckor. Verkligen löjligt att oroa sig, dessutom i onödan, men tyvärr är det något jag gör alldeles för mycket.