Räcker mina betyg?
Det handlar om att nöja sig med sin prestation och inte bry sig om vad läraren egentligen sätter för betyg på uppgiften. Jag vet hur svårt det är, och jag tror också att det är något som alla som är som jag måste jobba med. Om det någonsin kommer att gå över vet jag inte, men så länge ska jag göra mitt allra bästa för att inte falla för pressen. Pressen och stressen över att mina betyg inte är tillräckligt höga.
Tillräckligt höga för vadå? tänker ni. Grejen är att nu väl intagen på gymnasiet handlar det om vidare studier. Om tre år har vi möjligheten att läsa vidare och det är något som jag verkligen planerar att göra då jag läser samhäll. Visst, tre år låter mycket men i och med att gymnasiet är uppbyggt med kurser som sträcker sig över en eller två terminer så kommer mina betyg som jag får i ettan verkligen spela roll i slutbetygen i trean. Det blir inte heller bättre med kraven på sig själv när dagens politiker inte tycker att man ska kunna läsa upp kurser på komvux om man inte fått lägre än G.
När det väl kommer till kritan så vill jag tänka tillbaka på min tid i gymnasiet som någonting lärorikt men framför allt en underbar och roligt tid. För att känna detta fullt ut måste jag göra mitt bästa för att hela tiden påminna mig själv om att släppa på kraven. Även om intaget på den utbildning jag just nu är intresserad av ligger på 21,5 poäng av 22 möjliga så gäller det att ta dagen som den kommer. Vi vet ju aldrig vad som kommer att hända. Kanske blir det inte som man tänkt sig men det kan faktiskt bli bra ändå! Nu tänkte jag avsluta detta med att skriva något som både min syo-konsulent och engelsklärare har sagt till mig. De har talat om för mig att det alltid finns andra vägar dit, dit man vill, dit till målet.
Bra skrivit gumman! Det ordnar sig! :*
anna, lilla älskling!
jag vet precis hur du känner och när jag ser dig jobba på lektionerna VET jag att du har ingenting att oroa dig för! jag önskar bara att du kunde se det själv! jag sitter i samma sits och har alltid haft väldiga prestationsproblem. lilla du som gick ut nian med PERFEKTA betyg har ingenting att oroa dig för lilla sockertopp! <3 älskar dig :*
Väldigt bra skrivet Anna! Tror du verkligen fick ord på känslorna där!
Man kan aldrig göra mer än sitt bästa och tro mig, alla som ser dig kan verkligen intyga att du gör ditt bästa!
Håller med om det du skrev, lev i nuet och njut av gymnasietiden!
Puss
Väldigt bra skrivet! Egentligen är det ju sjukt.. Precis som du skriver så går man genom hela högstadiet och fokuserar på att man ska in på gymnasiet, väl där så är nästa mål högskola/universitet. När man sen är där så blir det inte mycket bättre - då går man istället runt med funderingen om man kommer få jobb efter utbildningen, detta trots att man går en utbildning där det ska råda jämnvikt på arbetsmarknaden och de flesta får jobb..
Ang det med meritpoängen så tror jag max nu är 22,5 - 20 betygspoäng och 2,5 meritpoäng, men jag är inte helt säker. Hur som helst är fortfarande 21,5 högt.
Alternativet till dietistprogrammet som jag ser det är kostvetare, det går parallellt med dietistprogrammet, i Uppsala startar dem bara olika terminer. Det som skiljer då är att man utbildas att arbeta mer inom kommun som kanske kostchef eller i annan planerande verksamhet, eller med produktutveckling inom företag, låter inte så tokigt det heller tycker jag. Vet att ungefär halva klasserna på det programmet går där för att dem inte kom in på dietist och då hade det som nummer två. Andra alternativ för dig som verkar tränings- och allmänt hälsointresserad kanske kan vara någon typ av hälsopedagogutbildning. Finns ju som sagt hur mycket som helst, första året på dietistprogrammet är lika som för kostvetare och går även att läsa fristående. Mitt bästa tips är nog att söka allt som är minsta intressant, försöka prioritera ordningen (då man stryks från lägre alternativ om man kommer in på något) och ta beslutet när antagningen är klar om det är det du vill göra och om du då känner för att hoppa på något.
För att komma tillbaka till det med betygen så kan man ju alltid skriva högskoleprovet. Jag har inte gjort det men vet ju att där ligger poängen lägre för att komma in, tror runt 1,5. I och med att du har en sådan bred och bra utbildning som samhäll så borde du ju ha en bra chans att lyckas där!
Precis som du fått höra så löser det sig alltid, visst kan man få ta en omväg för att nå målet men vill man tillräcklig mycket så lyckas man och jag har fått känslan av att du är en stark tjej som vet vad du vill!
(Sorry för en hel uppsats..)
Kram!
